-"Min tumme är en tjej!"

En annan gerillaverksamhet jag ägnar mig åt är av litterär art.

Nicky Nyfiken är ensam hemma. Hon får tråkigt och går, i motsats till vad hon lovat Gula Kvinnan, ut och undersöker världen. Pass på! Snart följer vi med på en hisnande färd av borttappade kaninungar, svårfångade fiskar och flygsugna drakar. Slutligen krävs en räddningsaktion där Gula Kvinnan inte ser annan utväg än att kapa en helikopter!

Spännande? Hade det inte varit för upphovsrättslagen hade samtliga böcker varit inscannade och upplagda som PDF:er, för nedladdning till barnbokshyllor världen över.

Pongo och alla hans valpar sitter en kväll och tittar på TV. -”Någon har stulit drottningens juveler!” utbrister en skärrad reporter och Pongo blir genast på helspänn! ”Vi måste hjälpa drottningen”, säger han och hans dotter Pricken blir nyfiken. Tillsammans slår de larm och snart vet alla hundar i England att det finns bovar i omlopp. Larmet når Sergeant Tibs, en erfaren gumma som vet när det osar ohederlighet om folk och fä. Och till hennes kompanjon Översten, som kanske inte hör och ser så bra, men som är superb att ha med på bovfångarjakt!
Följ Pongo, Pricken, Sergeant Tibs och Översten på en späckad resa där samarbete och ett jävlar anamma ligger till grund för att nå dit man vill.

Tummen har vaknat mitt i natten och ger sig ut på promenad. Hon känner inte igen sig någonstans. Allting känns konstigt och var hon än vänder sig är det bara monster, häxor och troll. Eller är det? I ”Tummen tittar på natten” lär vi oss att allting inte är vad det ser ut att vara och att det mesta egentligen inte är så läskigt om man bara stannar upp och tänker efter en stund.




Den senaste tiden när jag hämtat Selda på dagis har hon velat att jag ska läsa en bok för henne innan vi går hem. Strax därefter har det skapats en ring runt oss av tindrande små barn som lyssnat med stora öron. I ALLA dessa fall har de slumpmässigt utvalda böckerna enbart handlat om pojkar. Pojkar, pojkar, pojkar... Jag tycker det är svårsmält att majoriteten av alla barnböcker som finns handlar om snubbar. Jag tror barn hela tiden bildar sig uppfattningar om sig själva och härmar och försöker förstå sin tillvaro. Det i kombination med att det alltför sällan finns kvinnliga hjältar, kvinnliga klantskallar och kvinnliga smartskallar i böckerna skapar utan tvekan problem. Det finns helt enkelt för få förebilder. Trots det lägger vi det gigantiska ansvaret på flickorna att de ska ha bra självförtroende, vara nöjda med sig själva och minsann visst känna att de har lika stort utrymme i samhället som män. Och om de inte tycker det är det dem det är fel på.

Jag upprepar:
Det finns helt enkelt för få förebilder. Trots det lägger vi det gigantiska ansvaret på flickorna att de ska ha bra självförtroende, vara nöjda med sig själva och minsann visst känna att de har lika stort utrymme i samhället som män. Och om de inte tycker det är det dem det är fel på.

Varför skulle en flicka få för sig att hon har en given plats i samhället när hon inte ens får plats i en barnbok? I min mening finns ingen rätt för oss vuxna att ignorera situationer där flickor inte vågar ta för sig lika mycket som pojkar. Det är helt och hållet vi som är anledningen och det är upp till oss att rätta till misstaget och se till att det finns plats över till dem. Det tror jag vi kan göra genom att ge dem förebilder. Och förebilder tror jag barn får genom att till exempel läsa och titta i böcker.

Jag väljer att läsa alla barnböcker som finns och samtidigt få min dotter att bli inspirerad och känna sig medräknad, det gör jag genom att justera dem. Från han till hon, från honom till henne...





Tack Ida som mailade och skrev uppmuntrande saker som: ”... hälsa Selda att Ida åker snowboard och spelar trummor. samt att alla innekillar har rosa tröjor och långt välkammat hår.” Det värmer. Det borde finnas barnböcker om dig!
 
Tillsist, länkar till böcker som är läsbara utan korrigering:
"Kan man-?" av Petter Lidbeck
"Vems mormor?" av Stina Wirsén


Fler tips välkomnas med öppna armar!