-"Det är bara stora killar som spelar fotboll!"

Ja ha. Då var det dags igen. Om alla är så vänliga att stänga ner MSN eller mailen för ett ögonblick. Och så reser vi oss upp för att med Raketen hylla Niklas Svensander, ansvarig utgivare för Hello Kitty, som i dagarna lyckats få ännu en förbannad feminist att träda fram och bli officiell.

-”Är du nöjd med dig själv? -Ja. -Va inte det.-snittet. Och så lite rosa bakgrund på det. Ska vi köra på det i femte upplagan -09?”
-”Jaaa!!”
(jag ska återkomma till detta)


Jag uppfyller alla symtom på att vara kvinna. Jag har dålig självkänsla, kallar mig ogärna feminist med risk för att stöta mig med gemene man samt är en gud på att ta ansvar för precis allt som jag tror förväntas av mig och för en hel del till, bara för säkerhetsskull.

Jag är förstakvinna till min dotter. Jag krigar konstant för att min dotter inte ska tro att hon inte har rätt till allt. Vilket hon tyvärr redan tror, eller har insett beroende på hur cynisk man ska vara. Jag krigar för att hon inte ska fortsätta tro att det bara är killar som kan göra vissa saker och att det bara är vissa färger som hon kan ha på sig. Ett exempel på krigföring var för ett par veckor sedan då hon bestämde sig för att det bara är stora killar som kan spela fotboll. Detta för att jag i ett svagt ögonblick, läsandes Alfons Åberg -”Alfons och odjuret”, inte redigerade om texten samtidigt som jag läste högt: från ”På fotbollsplanen spelade de stora killarna fotboll...” till ”På fotbollsplanen spelade de stora tjejerna och killarna fotboll...”

Senare samma dag befann vi oss av en slump intill en fotbollsplan i Tantolunden. Där insåg jag att hon slukat boken med hull och hår och på allvar trodde att det bara är stora killar som spelar fotboll. Jag blev ledsen och arg. Det medförde att jag, när vi kom hem samma kväll, gjorde om hennes gummistövlar hon fått av sin farmor. Från stövlar med två Hello Kitty med rosa rosetter till två Hello Kitty som spelar fotboll. Hon blev helt knäckt när hon såg stövlarna på morgonen efter. Rev ursinnigt bort den ena blåa kepsen som prydde Kittys huvud och tjöt att det bara är killar som har blå keps. Trots faktumet att hon själv under den perioden hade en blå keps varje dag när hon gick till och från dagis. När hon gav sig på att riva loss fotbollarna protesterade jag faktiskt och hon accepterade att fotbollarna skulle få vara kvar och att den andra Kitty kunde få behålla sin blåa keps. Detta efter att jag påmint henne om att hon själv har en blå keps och att hon visst kan spela fotboll. Det tog tack och lov inte många minuter innan hon blev glad och jättestolt över sina fotbollsstövlar. Hon visade upp dem för alla som kom på besök den dagen.

Men skulle jag fråga henne idag, om tjejer kan spela fotboll är jag inte säker på att hon skulle svar ja. Min dotter är tre år gammal. Är det inte otäckt?