När jag såg trailern blev jag inte förvånad, bara sorgsen. För den speglar väldigt väl hur utbudet av det mesta ser ut: Av män för män. Och jag kommer så klart inte se den här filmen med Selda. Vill Zebastian och Selda se den så får det vara okej. Men jag skulle inte själv göra det. Hade jag haft en son hade jag gjort det, då hade han sannolikt blivit inspirerad. Men Selda är redan så otroligt medveten om fenomenen tjejer och killar, att hon är en tjej och hon har redan en bestämd uppfattning av vad de kan göra och inte göra. Att låta henne se den här filmen tror jag bara skulle befästa hennes uppfattning ännu mer. Även om den säkert är jättebra och tar upp massor med djupa ämnen eller vad det nu kan vara... Så är det lika förbannat en pojke och hans manliga vänner som utgör dem enda aktörerna.
Det vore ju en sak om det fanns självklara alternativ och/eller att det kanske t.o.m. ansågs vara ett undantagstillstånd att en hel film/en bok/ en serie handlade om killar, precis som det anses vara när det handlar om (sunda och självsäkra) tjejer. Att det skulle vara en kul grej: -”Åh! Kolla, den här handlar om en kille som gör massa roliga grejer, vad kul! Verkligen. Ska vi kolla på den eller?” Men eftersom inget av dessa är fallen får det vara. Hon får sin dos av snubbar i centrum bara genom att leva (gå ut, titta i böcker, vara på dagis, lyssna på vuxna, titta lite ogenomtänkt på TV m.m.), så hon behöver inte matas med den här uppvisningen också! Men som jag varit inne på tidigare, var går gränsen mellan censur och att vilja väl? Och ska jag känna mig galen för att jag har dessa åsikter, det funderar jag på idag.
Zebastian har introducerat mig och Selda för bra filmer också, de här brukar vi titta på ibland:
Du är absolut inte galen, du är genomvettig. Allt du skriver här ger mig nya perspektiv på hur jävla svårt det är, saker som är lätt att vifta bort/göra ner om man inte ansvarar för nån annans personliga utveckling...
SvaraRaderaMen jag tänker att just det här problemet med identifikation typ har två (tusenmiljoner) delar.
typ problemdel ett:
-små tjejer lär sig identifiera sig med både killar och tjejer. (eftersom så mycket handlar om killar blir de bra på det)
-små killar lär sig identifiera sig med killar, och att tjejer också typ finns. (eftersom så lite handlar om tjejer blir tjejer nåt ganska exotiskt och konstigt, särskilt eftersom de flesta småtjejer som finns i barnkultur ÄR ganska exotiska och konstiga, se den sjuka serien du postade häromdagen)
Därför: små tjejer kan kolla på filmer om killar utan att det är en "killfilm" men små killar kan inte kolla på filmer om tjejer utan att det är en "tjejfilm".
Problemdel ett gör att det som killar gör blir alllmängiltigt och normalt, och det tjejer gör blir tjejbaciller och damfotboll.
och problemdel två:
- de karaktärer och personer som erbjuds för identifikation överhudvudtaget är väldigt kategoriskt tydligt olika beroende på om det är en tjej eller kille som föreställs.
Därför: tjejer bör vara svarsjuka prinsessor och killar bör leka med tuffa odjur.
Problemdel två gör att kidsen får för sig att det finns ett "typiskt"/önskvärt beteende som är kopplat till om man är kille eller tjej.
Så då tänker jag att problemdel ett kommer vi ju inte ifrån med t.ex den här filmen. Det handlar bara om killar, men är ändå en barnfilm, ingen killfilm. Vilket är bullshit på en nivå.
Samtidigt kanske (nu vet jag ju inte) killarna i fråga i filmen inte beter sig helt enlligt den önskvärda kategorin killbeteende. Och då skulle man kanske kunna krångla sig lite förbi delproblem två, genom att liksom dra paralleller mellan t.ex huvudpersonen och jämföra med sig själv/med Selda, 'så brukar ju du också göra' typ. Eller peka på sådant han gör som INTE är typiskt killbeteende, t.ex om han är rädd eller gråter eller är olyckligt kär nåt annat (på riktigt) allmänmänskligt. Och just betona att sådär ledsen var ju Maja på dagis också häromdagen eller nåt.
Alltså, det kanske går att hitta en identifikation som inte bygger på kategorierna. En identifikation som bygger på hur var och en är, som individ. Och utgå ifrån hur då t.ex Selda är som individ, och hur kidet på filmern är som individ. Liksom.
(men i och med att den identifikation som erbjuds kanske ÄR baserad på kategorier måste man ju verkligen ta i. Vilket är skandal.)
Äh jag vet inte, det är sktimycket enklare i teorin.
Åh herregud min kommentar är längre än inlägget. Eh. Hej.
SvaraRaderaDet Linnea säger med att se filmen och återkoppla till saker Selda har varit med om låter vettigt, tycker jag. Jag har också (som Zeb) varit peppad på den här filmen, då det verkar som en väldigt fin film. Som jag har förstått det när jag har läst om barnboken som filmen baseras på, så tas det också upp rätt mycket djupare saker än att det bara är en kille som gör roliga saker och leker med tuffa odjur.
SvaraRaderaHela historien handlar väl om hur det är när någon är arg på en och man känner sig orättvist behandlad och man ligger på rummet och fantiserar om hur det skulle vara om man själv fick bestämma, tills man kommer på att det inte hade varit någon idé att så bestämma över hela världen om man inte fick vara tillsammans med sina föräldrar som man faktiskt tycker om och som faktiskt tycker om en (även om de kan bli arga och skicka en från matbordet då och då). Kan inte det vara ganska allmängiltigt, varesig man är flicka eller pojke?
Hur som helst så tror jag nog att Selda är lite för liten för den här filmen nu, och om den kommer att spä på hennes tankar om "det är bara killar som får göra såhär" så ska hon såklart vänta med att se den tills hon blir äldre. Men jag tror att hon någon gång, då hon har insett (för det kommer hon att göra) att hon kan göra exakt lika mycket som killarna, kan få behållning av historien.
Ett tips annars (eftersom det, som sagt, verkar vara en väldigt fin historia) är att kolla upp den bilderboken "Till vildingarnas land" som filmen är baserad på, och byta ut huvudpersonen mot en tjej, som du har gjort tidigare.
Hoppas att jag inte låter FÖR dum och att du förstår vad jag menar.
Både Linnea och Andreas har bra analyser om att det finns killar som inte "killiga", en massa kloka tankar och idéer om hur man praktiskt löser problemet. Men....
SvaraRaderaStrukturellt tror jag att det här handlar om att få fram manus om tjejer som gör alla möjliga saker. "Madicken"-typer i både sagovärld och modern omgivning, med relationer och aktiviteter.
Det kräver författare som kan skriva och förlag som tror att man kan få killar att läsa böcker med tjejer som huvudperson. Tjejer läser ju om killar så det är säkra kort!
Ekonomichefen
Hej Linnea och Andreas!
SvaraRaderaTack för att ni svarar när jag frågar om jag blivit galen, hade sett det som att svaret var ja om ingen uttalat sig. Jag håller med er om vissa saker och ibland tycker jag lite annorlunda. Det här är skitsvåra saker, trots att det borde vara så genomenkelt.
Jag tänker att kruxet med att killar är de som filmas eller tecknas gör att om en kille i vanliga livet säger nåt kommer ungarna lyssna på den, för det är vanligast att en kille står i centrum. Och alla har accepterat det. Då spelar det ingen roll hur mycket tjejerna omkring kan identifiera sig med den killen. Vem bryr sig? Ingen vet ju det. Det som händer är att tjejerna backar, precis som vi vuxna tjejer medvetet eller omedvetet alltför ofta gör. Hade det funnits lika många förebilder där tjejer tänker, uppfinner, söker eller skriker på film/i böcker eller i serier hade killar lärt sig att identifiera sig med dem och då hade det ju varit självklart att när en tjej pratar inte avbryta den eller vifta bort det hon säger. För killar skulle förstå även henne.
Boken är jättefin, det tycker jag med. Jag hade den när jag var lite. Problemet är inte den här specifika filmen utan att allt som handlar om allmänmänskliga känslor i allt för stor utsträckning blir pojkars känslor, pojkars erfarenheter. För det framställs så. Hade det varit kvinnor som känt och tyckt samma saker i hälften av gångerna hade det nog sett annorlunda ut.
Tack för tipset! Jag ska leta fram den där boken och ta fram klister och sax. Det är väldigt fina illustrationer i boken och de ska Sleda få se.
Ps. Jag hoppas också Selda kommer lära sig att hon kan göra vad hon vill oavsätt vilket kön hon tillhör, personligen är jag ganska fast i könsrollerna och tycker det är jättesvårt att kräva lika mycket plats som vad många män runt mig med enkelhet gör.
Ja Ekonomichefen! Superbra!
SvaraRaderaAndreas du låter inte dum! Du är världens bästa gudfar!! (För det är väl du?) Det känns överlag jävligt bra att både Seldas gudmor och gudfar engagerar sig i det här! Kram på er!
SvaraRadera