Leklust!

I senaste katalogen från Leklust. Vackert!

Katalogen: länk!

hen-reform: Kan Du, kan Hen!

Jag efterlyser kreativa människor som vill göra TV med mig.

Jag ser på SVT's barnkanal varje dag. Han används betydligt mer än hon eftersom fler av programmen handlar om pojkar än om flickor. (Jag har gjort mätningar.) Detta tycker jag ska förändras.

Min dotter Selda berättade och sjöng vid frukostbordet i morse om hur hon bytt ut pojken till flickan och mamma till pappa under en sång på dagissamlingen i veckan. Efter en stund utbrast hon: "Jag kom på en ny! Barnet och den vuxna kan man säga! Då får alla tänka själv i huvet."

Så varför inte köra på det helt enkelt? Hen-reformen är kommen och nu satsar vi! Kan vi inte ses och göra könslösa barnprogram ihop? Skriva sånger, bygga fantasivärldar och improvisera -i hens tecken.



http://sv.wikipedia.org/wiki/Du-reformen
http://mobil.hd.se/kultur/boken/2012/03/03/snart-dags-for-hen-reform/

Kompis

Kompis är en nalle som följer med barnen hem från förskolan och som barnen ska ta hand om under en helg. Kompis får med sig en dagbok där barnen tillsammans med en vuxen kan skriva vad de har hittat på tillsammans under dagen. Kompis är könsneutral och det är även Majbjörn, en annan nalle, som bor under en sten ute i skogen och som förskolebarnen hälsar på varje vecka. Majbjörn lär barnen om olika skogsfenomen och är ett väldigt uppskattat utflyktsmål.

Problemet med dessa björnar är att både pedagogerna och därmed också barnen kallar dem för han. Samtidigt som de beskrivs som könsneutrala.

Det tokiga här är inte bara att han blir könsneutralt, det allmängiltiga och det naturliga. Utan också att för att vända på det, för att få det att bli konstigt att slentrianmässigt kalla dem för han och honom, får man ge dem rosa kläder, så att folk inte per automatik råkar säga han, utan kanske reagerar och tänker: Oj, det kanske inte är en han, för den har ju rosa på sig, så det måste vara en bådeock? En den? En hen?

Och frågan är vad man har uppnått då? Att på nåt vis öka klyftan mellan manligt och rosa?

Vi gjorde i vilket fall en mössa åt Kompis i helgen. Hoppas det kan bidra med något.

Estrid börjar på dagis i dag

Vi praktiserar nu att fylla i rutan "feminist" när vi placerar barn på förskola. Eftersom det finns en ruta som heter "vegetarian" känns det naturligt att lägga till en egen ruta för feminister. Erfarenheter talar för att det är viktigt att vara tydlig redan från början. (läs: ...för vi är feminister.)

 

Förskolan jag skriver om har blivit mycket mer engagerad i sitt genusarbete det gångna året. Kanske p.g.a. att de ständigt blir påminda? På storasyster Seldas utv.samtal i november berättade pedagogerna om Seldas genusanalyser. T.ex har hon protesterat under en utflykt då en pedagog sagt att det var grön gubbe och hävdat att det inte är en gubbe utan att det är en grön figur (själv säger jag alltid gumma och har nu fått mig en tankeställare...). Och när några pojkar vid något tillfälle sagt att det bordet de satt kring var killbordet hade Selda ropat från sitt bord på andra sidan rummet: "Det finns inget som heter killbord! Det här heter BORD!!"

Nu ska jag springa till dagis och avlösa Magnus, inskolningen ska ta två veckor säger dem och då gäller det att dela lika!

Sistaminutenjulklapparna...

...hittar ni hos Sofia Fotinos!

(av någon anledning kan jag inte lägga in bilder, men klicka på länken så ser ni vad jag menar.)

God jul!

När mamma var liten

Den här låten kom Selda hem och sjöng på igår. Den spelas på dagis och jag tycker inte att det känns så bra. På dagis i morse sa de att den tillhör vårt kulturarv. Vad tycker ni?

När mamma var liten

Själv förstår jag inte varför man ska sjunga om hur någon (kvinna) ser ut och värdera det.

Motvallstjejer

Ett effektivt sätt att komma ur bebisbubblan är att ta en gratis prenumeration av DN. I kulturdelen idag ger Sverker Lenas oss en recension av tre nya bilderböcker för barn. Han beskriver tre böcker som alla handlar om bestämda flickor som säger vad de tycker och inte accepterar att bli tystade. Han avslutar recensionen med: "Att tjejer skulle ta lika självklar plats i verkligheten som i bilderboken är föga troligt, men Lilla My lär i vilket fall le i sin himmel åt dagens alla retfulla motvallstjejer*. Snälla flickor får inte vara med i bilderböcker."


Den sista meningen, där han kort och gott deklarerar att snälla flickor inte får vara med i bilderböcker är en ren lögn. En barnboksrecensent borde ha en god insikt i hur flickor och pojkar allt för ofta avbildas i böcker. Påståendet att det är föga troligt att tjejer skulle ta en lika stor plats i verkligheten känns som taget ur luften och jag begriper inte vad han bygger det på, mer än på sina egna fördomar. Fördomar som kanske bygger på de barnböcker han själv matats med, vilka sannolikt allt för ofta handlat om just passiva flickor som tecknats i bakgrunden.


Ett uttryck Sverker Lenas lärt mig idag:
*Motvallskärring är ett uttryck på svenska, vilket lär härstamma från en anekdot som är först känd från 1931. Motvalls käring är den som alltid tycker tvärtemot. Herr Motvall och hans fru råkade i livlig dispyt över frågan om man skär eller klipper havre. När hustrun vägrade ge med sig tryckte maken ner henne under vattnet, vilket dock inte fick henne att ge med sig: Det sista livstecknet från hustrun var att med fingrarna simulera en klippande rörelse. Enligt Wikipedia.

Boktips:

"Snurran på dagis" av Eva Bergström, Bonnier Carlsen

"Stor-Emma" av Lisen Adbåge, Natur & Kultur

"Leni blir en bebis" av Emma Adbåge, Rabén & Sjögren

design by lovesocks

Bojkotta butiker m könsmärkta barnkläder 26/2

Genom nätverket Foff har jag fått uppmaningen att sprida ordet. Personligen tycker jag att det finns så bra begagnade kläder så jag vistas tack och lov sällan i de aktuella butikerna. Men skulle jag göra det skulle jag också bli förbannad över att någon annan bestämde till vilka av alla överfulla hyllor med barnkläder jag skulle gå för att hitta kläder till mina döttrar, just för att de är flickor...

Varför man blir så matt: Om Klara är 116 cm och Kalle är 116 cm, hur mycket längre är då Kalle?
Mer info: Varför bojkott?
Namninsamling: !!!
Facebook-grupp: !!!

Så håll i slantarna den 26/2, eller bojkotta skiten på året runt-basis.

Ang. inlägget: NAMNBYTE

Anonym sa...

Grattis till bebisen!

Halkade in på denna blogg (och har alltså inte följt den). Tycker det är jätteviktigt med genusmedvetenhet! Jag reagera främst på dina titlar... varför "lovesocks"??? Och sen "mina döttrars förstakvinna" känns helfel att dela upp i kategorier efter kön samtidigt som du vill vara genusmedveten! Varför dela upp döttrar - söner istället för att säga BARN? Vad skulle bloggens titel varit om det kommit en lillebror? Och "förstakvinna", varför så tydligt markera dig som just kvinna? Att vara kvinna betyder ju bara att man har snippa plus lite andra biologiska skillnader enligt mitt sätt att se det, varför fokusera på det? Nu kommer jag inte på nåt jättesnitsigt namnförslag men i mina ögon skulle typ "mina barns ledstjärna" vara ett mer passande namn med tanke på bloggens profil. Skriver detta för att jag verkligen undrar hur du har tänkt, INTE för att vara otrevlig eller provocera (ville bara förtydliga det).

Mvh
a
15 januari 2011 00:02


Lovesocks sa...

Hej a!
Tack för dina frågor. Varför jag valt att låta min blogg heta Mina döttrars förstakvinna är för att jag skriver utifrån mitt perspektiv som mamma och har inget problem med att definiera mig själv som kvinna samtidigt som genusmedveten. Tanken med bloggen är att inspirera andra genom att skriva om mina försök att stå upp för mina barn. Jag vill inte utstaka mina barns vägar (som ledstjärna antyder) utan ifrågasätta deras vardag och lära dem att se kritiskt på det de ser och hör. Jag har två döttrar och problematiken är olik den det hade varit om jag hade haft två söner. För mig är det viktigt att poängtera just skillnaden på hur barn behandlas pga deras kön. Skulle jag få en son kulle bloggen heta Mina ungars förstakvinna och jag skulle troligtvis ännu bättre kunna konkretisera skillnaderna i det bemötande de får.

Angående Lovesocks får du läsa här: http://www.lovesocks.se/2009/08/vad-betyder-lovesocks.html
22 januari 2011 13:31

God jul och gott nytt judo-år!

Selda tycker det är jättekul att gå på judo och det vore roligt om hon fortsatte att trivas. Därför tog vi det på allvar när hon reagerade på att hjälptränaren under julavslutningen sagt "Bra killar!" när både tjejer och killar tävlade på mattan.

Hej!
Selda, som går på Liten och Stor, och hennes morfar var på julavslutningen i söndags för att titta på Pokalen-tävlingen och bli lite inspirerad av de äldre ungarna och se hur duktig man kan bli på judo. Selda hade reagerat på en grej som jag tänkte framföra till er. Hjälptränaren hade sagt under en tävling mellan en kille och en tjej: -"Bra kämpat killar!"
Selda tyckte det var en väldigt "okompis" sak att säga och vi lurade i henne att det nog var för att tjejen var så duktig så att killen behövde kämpa lite mer. Morfar hade också reagerat på det och förstått att när det bara var tjejer som tävlade så hade samma hjälptränare sagt: -"Bra tjejer!" och när det varit blandat eller bara killar hade hon sagt -"Bra killar!" I övrigt tyckte han att hon var jättebra med ungarna och att det varit kul att se på.

Selda som är 4 och ett halvt år och morfar som är 67 reagerade på detta och då finns det säkert också fler som gör det. Vi förstår att hjälptränaren inte medvetet ville exkludera tjejen på mattan, men just när man har med barn att göra kanske man bör tänka igenom extra noga hur man uttrycker sig? Vill också passa på att tacka för en mycket givande hösttermin och ser fram emot vårterminen och en våravslutning där hjälptränaren medvetet peppar alla på mattan!

Hälsningar Lovisa, mamma till Selda




Hej Lovisa,
Tack för påpekandet - en liten detalj - men naturligtvis viktig detalj som vi naturligtvis tar till oss!
Jag skall se till det når ALLA i SPIF tränarstab.
Hälsa Selda en riktigt God Jul från mig - tack!

/Lars

NAMNBYTE:

 

Från MIN DOTTERS FÖRSTAKVINNA 

till MINA DÖTTRARS FÖRSTAKVINNA

Feminist-märkning: Videofilmer

Förra veckan när jag hämtade Selda på dagis satt hon och tittade på video med sin grupp. Nalle Puh visades och jag satt kvar och tittade med henne tills filmen var slut. Att alla karaktärerna i de filmerna är manliga är väl ingen nyhet för någon? Jag tittade mig omkring och såg hur deras bokhylla fullkomligt översvämmades med könsstereotypa videofilmer som jag absolut inte vill att Selda ska se. Så här om dagen ringde jag dagis, vilket jag skrivit om tidigare, för att uttrycka min vilja att gå igenom deras filmer och säga vilka av dessa som Selda ska få se och inte.

Idag gick jag dit. Hade med mig gröna klisterlappar med F på (som i Feminist-märkt) vilka jag skulle fästa på de filmer som är godkända. När jag kommer in är hyllans utbud en tredjedel av vad jag sett senast. Ingen i personalen sa att de hade plockat bort några filmer när jag kom på morgonen för att gå igenom dem, så först blev jag osäker och trodde att jag drömt alltihop. Men när jag frågade var de andra filmerna var började det pratas. Efter att jag ringt i måndags hade förskolläraren jag pratat med, vilken vill ha en pedagogisk mening med vilka filmer som visas, fått en anledning att gå igenom filmerna och ta bort de hon och den övriga personalen inte vill visa. Vi pratade lite grann och hon sa att Musse Pigg och Asterix hade rykt eftersom de bara slåss. När jag sa att Walt Disneys Snövit var borta sa hon att hon tyckte det stod för kultur och jag sa att för mig står det för förtryck. Men den filmen var ju ändå borttagen så det var inget problem. Jag återvände till hyllan och gick igenom de få filmer som fanns kvar.

Jag tyckte det var ganska svårt att avgöra och det bästa hade varit om Magnus och Zeb varit med också. Jag har ju inte ens sett alla filmerna själv... Jag struntade i F-märkningen och bestämde mig för att skriva en lista att lämna in istället: "Filmer Selda inte ska se", "Filmer som Selda får se" samt "Filmer vi är tveksamma till".

Filmer Selda inte ska se:
"Kvällen före julafton". För alla karaktärer är män.
"Nalle Puh" För alla karaktärer är män
OBS! Inga Walt Disney-produktioner.
Ex: "Shreck", "Pinocchio", "Djungelboken"
då kvinnor som är med i dessa filmer (om några ens är med)
alltid framställs som vackra/magiska.

Filmer som Selda får se:

"Alfons"-filmer

"Mumindalen"-filmer

SVT-produktioner

"Pippi"-filmer

Astrid Lindgrens filmer

"Bamse" (Undantag. De aktiva karaktärerna är 

män, men det är på något vis vårt kulturarv.)
"Nils Holgersson" Selma Lagerlöf var ju feminist, 
första kvinnan att få Nobelpris om jag inte missminner mig.
"Babar"-filmer

Filmer vi är tveksamma till:

"Hundhotellet" Eftersom  huvudkaraktärerna är män

och tittar man på röst-skådespelarlistan kan man

se att männen tar störst plats i denna film.
"Landet för länge sen" Bra film, men mest män.
"Tumme Lisa" Vet inte om Tumme Lisa framställs som
stark/svag/rolig/som offer (?).
Det vet ni som sett filmen bättre än jag.

Jag känner verkligen att jag behöver uppbackning från andra föräldrar för att genomföra Feminist-märkningen. Känner mig ganska ensam, även om personalen inte motsätter sig mina försök så vore det skönt med en organiserad föräldragrupp med gemensamt uppsatta mål som man kan gömma sig bakom när man känner sig osäker. Dessutom vet jag inte om jag vill att Selda ska se Babar och Bamse och jag vet inte om Nalle Puh skulle vara värre. Problemet är att alla filmer om män enbart handlar om män och de filmer som handlar om kvinnor handlar om män också. Så det blir skevt redan från början. Och så står man där vid hyllan och känner sig som ett monster som egentligen bara tycker att Pippi och Mumindalen känns riktigt okej. Och så får man för sig att Bamse är ett viktigt kulturarv?

Ytterligare ett problem som uppdagats är att alla filmer de haft och har på dagis är gåvor från föräldrar. Alltså inte genomtänkta att ha på dagis utifrån ett pedagogiskt syfte. Till och med videobandspelaren om jag förstod det rätt. Jag sa att jag skulle ge dem en DVD-spelare och att vi har några filmer som de kan få som komplement till nuvarande utbud. Men att förskolorna inte har mer resurser än att leva på allmosor är minst sagt problematiskt.

-"...för vi är feminister."

Det är möjligt att kryssa i rutan "feminist". Själv alltså, även om den inte finns. Bestämmer jag nu.

Vad matas våra barn med på dagis? Jo, antingen står dem i kött-kön eller så står dem i vegetarian-kön. Båda köerna är helt okej, totalaccepterade sedan länge.

På Seldas dagis har det tittats en hel del på film de senaste månaderna. Varje gång Disney-filmer som Snövit eller Musse Pigg. Idag ringde jag till dagis och sa att vi inte vill att Selda ska se på film den här veckan för att vi är feminister och vill gärna gå igenom vilka filmer hon ska få se. På pedagogen som svarade lät det som att det jag sa var det mest normala hon hört och att personalen absolut kunde ta hänsyn till det i fortsättningen. Skitbra! Ska in på onsdag och välja och vraka. Det här blir min nya svarta: Jag kan inte ändra allt på dagis, men jag kan kräva att Selda står i feminist-kön och inte i könsrolls-kön, precis som att en av hennes dagiskompisar står i vegetarian-kön istället för i kött-kön.

Jag tänker mig att det här också ska innefatta sångsamlingen. Selda får inte sjunga fler sånger om killar än om tjejer. Är det vad pedagogerna erbjuder får Selda lämna rummet, för vi är feminister. Detta, utgår jag ifrån, kommer medföra att hela gruppen får sjunga lika många sånger om flickor som om pojkar eftersom det vore för absurt om Selda inte kunde vara med på hela samlingen, för att vi är feminister.

Det ska givetvis också gälla böcker som läses. Selda får inte höra fler böcker om pojkar än om flickor, för vi är feminister.

I och med denna, för mig revolutionerande insikt, kommer det bli lättare att säga till om det är något jag eller Zebastian inte gillar. Selda ska stå i feminist-kön, även om hon är den enda ungen som gör det just nu.

Så, nu har jag en tröja att ha på mig de kvarvarande fyra veckorna...

-"Vet du vad det är?"

Häromdagen var jag på MVC för att få bekräftat att barnet i min mage mår bra och svara på tusen frågor om hur jag mår och vad vi har för önskemål kring förlossningen... Min barnmorska hade denna dag en praktikant som var i min ålder och som skulle vara med och klämma och känna. Helt okej tyckte jag! Hon fick i uppgift att ta reda på hur barnet låg i min mage samt att med ultraljud ta reda på hur fort bebisens hjärta slog. När jag låg där på britsen med uppkavlad tröja och hörde de snabba slagen frågade studenten om jag visste vad det var? Jag svarade något trevande: -"Hjärtat?" varpå hon skrattar och säger: "-Nej, nej... Om det blir en flicka eller pojke?!"

Är det helt självklart att jag ska förstå den frågan?

Allt tyder på att jag liksom Selda får ha förtydligande T-hirts där det framgår vad som är vad. På min ska det stå: Fråga inte om det blir en flicka eller pojke, för jag bryr mig inte.

Alla namn är könsneutrala!

Inom tre månader från barnets födelse ska anmälan om spädbarnets namn skickas till Skatteverket. Ett förnamn får enligt Skatteverkets hemsida inte vara sådant att det kan uppfattas som stötande eller leda till obehag för barnet. Det får inte heller ha en påtaglig efternamnskaraktär.

Vi har funderat på namn till vårt barn och försökt lista alla könsneutrala namn vi kunnat komma på för att vara säkra på att vårt barn får det namn vi till sist väljer, oavsätt vad barnets kön kan tänkas bli. Efter att ha läst på Skatteverkets hemsida och dess senaste direktiv kring beslut om förnamns lämplighet känner jag mig dock trygg. Alla namn är numer könsneutrala!:

"Anmälningar om förnamn bör allmänt prövas i en generös anda. ”Hellre fria än fälla” bör gälla. Valet av förnamn är en så personlig angelägenhet att en omfattande valfrihet måste tillerkännas den enskilde. Det förhållandet att ett visst namn normalt bärs av personer av ett visst kön bör inte anses medföra att namnet är olämpligt för personer av motsatt kön. Även en enstaka bokstav kan godtas som förnamn.

...

I mål 2893-09 har Regeringsrätten godkänt Madeleine som förnamn för en vuxen man trots den omständigheten att namnet Madeleine traditionellt bärs av kvinnor.

...

I domarna har Regeringsrätten betonat att valet av förnamn är en så personlig angelägenhet att en omfattande valfrihet måste tillerkännas den enskilde. Skatteverket har mot denna bakgrund funnit det lämpligt att göra ett nytt ställningstagande om bedömningen av förnamns lämplighet och upphäva ställningstagandet av den 11 augusti 2008."

Vet inte om det är för bra för att vara sant? Men visst borde det här innebära att om vi älskar namnet Rudolf så kommer vi få igenom det även om vi får en flicka?

"Dags att besöka barnmorskan igen..."

Eftersom folket har valt en jämställdhetsminister som fortsätter förneka strukturella problem så kanske vi inte kan räkna med några större framsteg de närmaste fyra åren heller. Men små små framsteg tags.

32 veckor in i min graviditet läste vi på Vårdguidens hemsida om hur barnmorskan skulle kontrollera än det ena och än det andra och om hur hon kunde hjälpa en med olika problem och så där. Vi tyckte det lät soft. Förutom det faktumet att barnmorskor tydligen bara kunde vara en hon. Så vi skrev ett svar i artikelns feedback-ruta och till veckan efter hade de ändrat. Vecka 33 kunde vi njuta av följande text:
"Dags att besöka barnmorskan igen. Hon eller han känner efter hur barnet ligger, kontrollerar hur livmodern och barnet växer, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta."

Fantastiskt!

...och där kom bilderna

-"Hon ser ut som en kille", Gammelfarmor

Nu är det bevisat. Det är allmänt vedertaget att pojkar kan ha rosa strumpor men inte att flickor kan ha kort hår. Igår var jag och Selda på Synsam för att kolla in solbrillor till henne. Hon var iförd sin undercoverpolis-outfit (blå t-hirt och blå mjukisbyxor), rosa strumpor och röda tygskor. Expediten tog fram flera exemplar, men ingen av de med rosa bågar föreslogs. Hon trodde med all sannorlikhet att Selda var en pojke och handlade därefter. Jag förvånades över skillnaden på bemötandet Selda fick, jämfört med när hon hade sina långa, ljusa korkskruvar ringlandes ner på ryggen.

Sedan Selda klippes kort har hon, minst en gång per dag, fått höra att hon ser ut som en pojke. Igår t.ex. när Magnus lämnade Selda på dagis kom en mamma fram och frågade om hon hette Daniel, för hennes son tyckte att hon var så lik en kompis till honom som hette så. Det tycker inte jag var så konstigt. Men Magnus hade blivit lite irriterad plus att vi båda börjar bli oroliga om Selda mår bra av att folk dagligen tar sig rätten att säga att hon ser ut som det ena eller andra. Det sker varje dag. Och det är absolut inte bara barn. Häromdagen när vi var på väg in till stan träffade vi en bekant, 30+, som när han förstod att Selda var en flicka sa det till henne flera gånger, skrattandes.-"Jag trodde du var en pojke! Ho ha hi, Selda, jag trodde du var en pojke, hör du det?!"  Jag vet inte om Selda hörde, men hon ignorerade honom.

För ett par veckor sedan såg jag mig som tvingad att ordna denna tröja. Hon har inte använt den ute bland folk än, så jag vet inte hur folk reagerar. Jag undrar om människor fattar att texten stämmer bättre än deras egna fördomar. Det återstår att se.

Bild på tröjan kommer snart.